|
|
Mina
skrifter
Stötta det iranska folket emot ondskan i Iran(publicerad i Aftonbladets Punkt Se 1 november, 2006) Torsdag kväll den 5 oktober fick jag kraftig yrsel, bröstsmärta, hjärtklappningar och kollapsade. En liten stund trodde jag att det var hjärtinfarkt. Jag mådde så dåligt att jag blev tvungen att ringa till ambulansen för att bli körd till akuten och det visade sig att jag hade problem med hjärtat. Jag blev med en gång inlagd på kardiologiska klinken på UMAS i Malmö. Var där i nästan en vecka och nu väntar jag på att få tid till en lite operation. Mitt hjärtproblem är inte av något större allvar, men måste medge att jag är lite oroad för att dö. Inte rädd för döden i sig, men rädd för att avsomna och inte se mitt hemland, Iran, bli befriad. På sjukhussängen hade jag bara Iran i tankarna. Självfallet min familj och vänner också. Och en tjej som betyder mycket för mig. Men Iran var det som mina tankar prioriterade. Skulle jag kunde se Iran och mitt folks befrielse innan jag dog eller skulle jag när som helst dö och få min önskan kremerat med mig? Tankarna om att aldrig se Iran igen kom och gick. Mina ögon blev fyllda med tårar. Jag bestämde mig för att bli mer aktiv emot islamiska republikens tyranni så fort jag blev utskriven. Det är viktigt att islamiska republiken störtas innan fler iranier dör och aldrig får sin önskan, om att se sitt land bli fri igen, uppfylld. Men det skulle inte hjälpa mycket om bara jag intensifierade min politiska verksamhet. Flera människor måste ta aktiv ställning mot förtrycket i Iran. Media kan vara till stor hjälp genom att berätta mer om iraniernas lidande, istället för att bara fokusera sig på kärnvapen konflikten. Kärnvapenfrågan är viktig, men den bör inte täcka över de problem som finns i Iran; politiskt förtryck, religiös undertryckelse, fattigdom och prostitution, drogmissbruk etc. Hoppas att svensk media blir den första media i världen som berättar mer ingående och upprepade gånger om iraniernas smärta. Det skulle hjälpa iranierna väldigt mycket i deras kamp mot ondskan i Iran. Jag vill också ta tillfället i akt och tacka alla läkare, sjuksköterskor och andra personal på akuten och kardiologiska kliniken i UMAS som tog väl hand om mig. Vill även tacka min familj och vänner som kom och besökte mig eller ringde varje dag för att fråga hur jag mår. Arvin
Khoshnood |
